Matt Baker

Matt Baker var en tidig amerikansk serietecknare, känd för att ha tecknat seriehjältinnor från mitten av 40-talet till slutet av 50-talet. Många av de kvinnliga seriefigurerna var ofta minimalt klädda, som Phantom Lady. Inte helt PK idag, men han är beundransvärd ändå för den talang och skicklighet han visade för sin tid.

Ett urval källor

Inledande sidor till serien Scoundrels and Scandals av Matt Baker ur Phantom Lady #14 (1947). ©Fox
Inledande sidor till serien Scoundrels and Scandals av Matt Baker ur Phantom Lady #14 (1947). ©Fox

Clarence Matthew Baker (1921-59) var en av de tidigaste afroamerikanska serietecknarna och illustratörerna, aktiv under 40-talets guldålder för serietidningar, och på 50-talet. Han var kanske den allra första framgångsrike afroamerikanska serietecknaren.

Det i sig var en betydande prestation, med tanke på den tid han verkade i. Men det var inte färgen på hans hud som gjorde honom till en så betydelsefull figur i mediets historia – det var hans medfödda förmåga att rita vackra, spännande kvinnor och stiliga, dynamiska män i en ledig, graciös stil.

Innehåll

Baker är alltså viktig också med anledning av sin teckningsstil. Han inte bara illustrerade serien, utan höll igång handlingen med varierade vinklar, övertygande kompositioner och uttrycksfulla kroppspositioner.

Några serierutor av Matt Baker från sjunde sidan av serien The Soda Mint Killer! ur Phantom Lady #17 (1948). ©Fox
Några serierutor av Matt Baker från sjunde sidan av serien The Soda Mint Killer! ur Phantom Lady #17 (1948). ©Fox

Och han hade, som sagt, sin speciella talang för att teckna kvinnor. The Matt Baker Girl framgår inte minst av omslagen till Phantom Lady.

Omslag till Phantom Lady #13-21 (1947-48). ©Fox
Omslag till Phantom Lady #13-21 (1947-48). ©Fox

Tillbaka till toppen av sidan


Unga år

Strax efter examen från gymnasiet, omkring 1940, lämnade han Pittsburgh och flyttade till Washington, DC, där han fick jobb för regeringen. Många av hans samtida blev inkallade i militären under andra världskriget. Men Baker kunde inte göra militärtjänst eftersom han led av en hjärtsjukdom som en följd av reumatisk feber i barndomen.

Istället flyttade han till New York City för att studera konst vid Cooper Union School of Engineering, Art, and Design, en privatfinansierad högskola i East Village.

Bakers hjärttillstånd hindrade honom också från att utöva sport och andra fysiska aktiviteter. Istället fann han sig ofta vid ritbordet, vilket gav honom en karriär som serietecknare och illustratör.

Som ivrig tecknare hittade han inspiration från många av sina konstnärliga hjältar. Sådana som tidskriftsillustratören Andrew Loomis och serietecknarna Will Eisner, Reed Crandall, Alex Blum och Lou Fine.

Även om han aldrig fick tillfälle att arbeta tillsammans med de sistnämnda, började Baker sin seriekarriär i studion som drevs av mannen som hade varit Eisners partner, såväl som medarbetare till Crandall och Fine, Samuel Maxwell (”Jerry”) Iger.

Tillbaka till toppen av sidan


Iger Studio

Inledande sidor till "Sky Girl" ur Jumbo Comics #69 (1944), tuschad av Matt Baker, som tecknarassistent möjligen till Alex Blum ©Real Adventures
Inledande sidor till ”Sky Girl” ur Jumbo Comics #69 (1944), tuschad av Matt Baker, som tecknarassistent möjligen till Alex Blum ©Real Adventures

Matt Baker inledde sin serietecknarkarriär som bakgrundstecknare för S. M. Iger Studio 1944. Iger Studio var en av 40-talets ”förpackare” av serietidningar (som efterföljare av Eisner & Iger Studio) till förlag som lanserade det nya seriemediet. Tecknarstudion låg på 250 West Broadway, NY, och kreerade och producerade tryckfärdigt material för olika serietidningsförlag.

Sidan 4 med "Tugboat Tessie" tecknad av Matt Baker, ur Seven Seas Comics #1 (1946), och motsvarande sida i original. ©Universal Phoenix/Baker
Sidan 4 med ”Tugboat Tessie” tecknad av Matt Baker, ur Seven Seas Comics #1 (1946), och motsvarande sida i original. ©Universal Phoenix/Baker

Många begåvade serieskapare passerade genom förpackningsateljéer som Iger Studio genom åren. En av dem var Matt Baker, som skissade och tuschade för Jerry Iger från 1944 till c:a 1952.

Mycket av Bakers arbete var från början att skissa bakgrunder såväl som kvinnliga figurer. Hans roll var att vara assistent till andra serietecknare, och det mesta av hans arbete har blivit tuschat av andra, där möjligen tuscharen fick ett erkännande för serien.

Under den här tidsperioden, som kallas ”serietidningarnas guldålder”, arbetade Baker (genom Iger Studio) för nystartade serieförlag. Några av dem var Fox Comics, Fiction House, Quality Comics och St. John Publications.

Omslag till Crown Comics #7 (1946), signerat M.B. och inledande sida ur Ace of the Newsreels av Matt Baker (skiss) och Al Feldstein (tusch). ©McCombs/Home Guide
Omslag till Crown Comics #7 (1946), signerat M.B. och inledande sida ur Ace of the Newsreels av Matt Baker (skiss) och Al Feldstein (tusch). ©McCombs/Home Guide

Tillbaka till toppen av sidan


Good Girl-tecknare

Iger Studio blev särskilt förknippad med serier med minimalt klädda hjältinnor, med plutande läppar och fyllig byst. Det var medarbetare som Matt Baker och John Forte som levererade teckningarna till Fiction House och Fox Feature.

Baker var särskilt duktig på att teckna vackra damer. Och han tecknade serier med den kostymklädda brottskämparen Phantom Lady, djungelhjältinnan Tiger Girl och serien South Sea Girl för Fiction House.

Omslag till Seven Seas Comics #4 (1954), och inledande sida med South Sea Girl, tecknad av Matt Baker. ©Leader
Omslag till Seven Seas Comics #4 (1954), och inledande sida med South Sea Girl, tecknad av Matt Baker. ©Leader

Baker fick tidigt ett rykte om att vara en av de bästa Good Girl-tecknarna i branschen. Han var en mästare på att teckna den kvinnliga formen. Och när han tecknade kvinnor kunde han teckna dem på frihand i vilken position som helst, sensuella och passionerade. Han använde han sig alltså inte av modeller.

En Good Girl-illustration visar en attraktiv ung kvinna, vanligtvis i smala eller formsydda kläder, med en erotisk kittling. Baker uppmärksammade mindre detaljer som gjorde att hans seriehjältinnor fick mer liv och karaktär.

Tillbaka till toppen av sidan


Sky Girl

Inledande sidor till serien Sky Girl av Matt Baker ur Jumbo Comics #103 (1947). ©Real Adventures
Inledande sidor till serien Sky Girl av Matt Baker ur Jumbo Comics #103 (1947). ©Real Adventures

1944 tog Baker över som huvudtecknare, både som skissare och tuschare, på Sky Girl (1944-48), ett regelbundet inslag i Jumbo Comics från Fiction House. Sky Girl handlade om en rödhårig irländska som var pilot i Stilla havet under andra världskriget och slogs mot japanerna. Han tecknade denna serie fram till dess sista nummer i augusti 1948.

En sida ur episoden ”The Rescue of Mike Mahon” med Sky Girl, ur Jumbo Comics #82 (1945), och motsvarande sida i original. ©Real Adventures/Baker

Titelfiguren, Ginger Maguire, sägs vara baserad på skådespelerskan Ann Sheridan (1915-67).

Ann Sheridan (c:a 1942).

Ann Sheridan (c:a 1942).

Utvecklingen av Bakers stil från hans tidiga fas till en mer personlig stil efter kriget gick parallellt med utvecklingen av Sky Girl. I Jumbo Comics #87 (1946) blir Ginger Maguire civil och får, istället för att själv flyga, servera piloter på en kafeteria på flygplatsen. Seriens illa dolda syfte var nu att framhäva hennes långa ben, till glädje för manliga läsare.

Baker kunde teckna Gingers ben ur alla tänkbara vinklar och i alla positioner. Och Bakers sätt att teckna Ginger var enormt framgångsrikt. Bakers sista Sky Girl-serie blev publicerad i Jumbo Comics #130 (december 1949).

Tillbaka till toppen av sidan


Djungelhjältinnor

Sheena, Queen of the Jungle
Bilder från Sheena, Queen of the Jungle #9 (1950). ©I.W. Enterprises
Klicka på bilden för att läsa mer om Sheena, Queen of the Jungle #9 (1950) (teckningar av Bob Webb och möjligen Joe Doolin). ©Real Adventure

Ett av Bakers första uppdrag för Iger var att assistera som skissare och tuschare på Sheena, Queen of the Jungle (1944-46) för Jumbo Comics från Fiction House. Bakers tidigast dokumenterade serie dök upp i Jumbo Comics #69 (november 1944).

Alex Blum och Robert Hayward (Bob) Webb var huvudtecknare på serien om Sheena. Men rollen att teckna den kvinnliga titelfiguren (eller bara hennes ansikte) var ofta vikt för någon annan tecknare med talang för att teckna vackra damer, som Matt Baker.

Inledande sidor med ”Sheena, Queen of the Jungle”, ur Jumbo Comics #71 (1945). Ett av Matt Bakers första jobb inom serier var att assistera Bob Webb och/eller Alex Blum. ©Real Adventure

Den äldre Alex Blum var Art Director på Iger Studio och en tidig inspiration för Baker. Baker samarbetade ibland med Blum även på Wambi the Jungle Boy, som också blev publicerad i Jungle Comics.

Tillbaka till toppen av sidan


Tiger Girl
Inledande sidor med Tiger Girl av Matt Baker ur Fight Comics #39 (1945). ©Fight Stories
Inledande sidor med Tiger Girl av Matt Baker ur Fight Comics #39 (1945). ©Fight Stories

Ungefär samtidigt med Sky Girl blev Baker tilldelad djungeläventyrsserien Tiger Girl (1945-48) för Fight Comics från Fiction House. Till en början agerade Alex Blum som skissare innan Baker tog över helt. Tiger Girl var ett blont bombnedslag med en magisk amulett och ett ordförråd värdigt Shakespeare, som ett alternativ till Sheena, Queen of the Jungle.

Motsvarande inledande serieruta (så kallad ”Splash Panel”) i original. ©Baker
Motsvarande inledande serieruta (så kallad ”Splash Panel”) i original. ©Baker

Tiger Girl var en av få serier som Baker då och då fick signera för Iger Studio, exempelvis i Fight Comics #39 (1945) och #43 (1946). Baker tecknade serien i tre år.

En sida och motsvarande original med Tiger Girl, ur Fight Comics #50 (1947). ©Fight Stories
En sida med Tiger Girl, ur Fight Comics #50 (1947), och motsvarande sida i original. ©Fight Stories/Baker

Tillbaka till toppen av sidan


Camilla
Inledande sidor med Camilla ur Jungle Comics #69 (1945). ©Glen-Kel

En annan Sheena-kopia som var Camilla, huvudsakligen skriven av Ruth Ann Roche, en serie som medverkade i Jungle Comics, som Iger Studio producerade för Fiction House. Camilla började 1940 som vikingadrottning med förlorat kungarike.

Inledande uppslag med Camilla ur Jungle Comics #100 (1948). ©Glen-Kel
Inledande uppslag med Camilla ur Jungle Comics #100 (1948). ©Glen-Kel

I Jungle Comics #27 (1942) blev Camilla förvandlad till djungelhjältinna med bikini av zebraskinn. Baker tecknade serien i Jungle Comics #69 (1945), och på nytt i #100-115 (1948-49) när han som frilansare skissade hennes senare berättelser.

Tillbaka till toppen av sidan


Fler serier för Iger

Inledande sidor till "Skull Squad" ur Wings Comics #52 (1944), tuschad av Matt Baker, som tecknarassistent till Alex Blum ©Wings
Inledande sidor till ”Skull Squad” ur Wings Comics #52 (1944), tuschad av Matt Baker, som tecknarassistent till Alex Blum ©Wings
  • Baker tecknade The Skull Squad (”av Ace Atkins”) för Wings Comics (1944–45).

Inledande sidor till Kayo Kirby av Matt Baker ur Fight Comics #53 (1947). ©Fight Stories
Inledande sidor till Kayo Kirby av Matt Baker ur Fight Comics #53 (1947). ©Fight Stories
  • Och han tecknade boxningsserien Kayo Kirby (efter manus av Ruth Roche under pseudonymen Chuck Walker) för Fight Comics (1946–48).
Motsvarande tredje seriesida i original. ©Baker
Motsvarande tredje seriesida i original. ©Baker

  • Han tecknade Glory Forbes i Rangers Comics om en charmig, om än inte fullt så klipsk, tjej. Serien var signerad ”Bob Hickock” men Baker tecknade serien under 1947.
Inledande uppslag till Glory Forbes av Matt Baker ur Ranger Comics #36 (1947). ©Fiction House
Inledande uppslag till Glory Forbes av Matt Baker ur Ranger Comics #36 (1947). ©Fiction House

  • Mitzi of the Movies (senare känd som Mitzi in Hollywood), var en utfyllnadsserie tecknad av Baker i Movie Comics #2–4 (1947) om en fyllig bimbo som ville bli filmstjärna.
Inledande uppslag till Mitzi of the Movies av Matt Baker ur Movie Comics #2 (1947). ©Fiction House
Inledande uppslag till Mitzi of the Movies av Matt Baker ur Movie Comics #2 (1947). ©Fiction House

Tillbaka till toppen av sidan


Illustrerade klassiker

Omslag till Classic Comics #32 Lorna Doone, och inledningssida, s.k. ”Splash Page” (1946). ©Gilberton
Omslag till Classic Comics #32 Lorna Boone (1946), och inledningssida, s.k. ”Splash Page”. ©Gilberton

För Gilberton tecknade Baker Classic Comics #32 (1946), om den populära figuren Lorna Doone, efter manus av Ruth A. Roche. På svenska blev den publicerad i Illustrerade klassiker nr 107, som Fredlös (1960).

Även om Matt Baker bara tecknade ett nummer för Gilberton, gjorde han ett fantastiskt jobb med att visualisera romanen Lorna Doone (1869), av Richard D. Blackmore, som utspelar sig på 1680-talets sydvästra England och kretsar kring kärleksaffären mellan en bonde och en fredlös dotter.

Denna 48-sidiga serie blev först publicerad i december 1946 och sedan ofta omtryckt av Gilberton fram till 1968.

Sidan 8 ur Classic Comics #32 (1946), utgiven som Classics Illustrated #32, och motsvarande sida i original. ©Gilberton/Baker
Sidan 8 ur Classic Comics #32 (1946), utgiven som Classics Illustrated #32 (1948), och motsvarande sida i original. ©Gilberton/Baker

Lorna Doone var den enda serie Baker gjorde för Iger Studio där han fick ett officiellt erkännande (”Illustrerad av Matt Baker” stod tydligt på den inledande sidan). Serien var samtidigt Bakers första utflykt i romantikgenren, som han så småningom skulle bli en mästare på.

Sidan 36 ur inlagan till Classic Comics #32 (1946). ©Gilberton

Sidan 36 ur inlagan till Classic Comics #32 (1946). ©Gilberton

Motsvarande första serieruta i original, där John Ridd och Lorna Doone säger adjö. ©Baker

Motsvarande första serieruta i original, där John Ridd och Lorna Doone säger adjö. ©Baker


South Sea Girl

Omslag till Seven Seas Comics #6 (1947) och motsvarande original av Matt Baker ©Iger/Baker
Omslag till Seven Seas Comics #6 (1947) och motsvarande original av Matt Baker ©Iger/Baker

Serien South Sea Girl blev publicerad i Seven Seas Comics som utkom med sex nummer (1946-47) på Jerry Igers eget förlag Universal Phoenix (även känd som Leader Enterprises). Baker tecknade alla äventyr av huvudserien, South Sea Girl, efter manus av Manning lee Stokes (1911–1976) under pseudonymen Thorne Stevenson. Titelfigurens egentliga namn var Alani – en exotisk skönhet med blommor i sitt mörka hår, och som bodde på en avlägsen ö.

Tillbaka till toppen av sidan


Phantom Lady

Inledande sidor till serien The Soda Mint Killer! av Matt Baker ur Phantom Lady #17 (1948). ©Fox
Inledande sidor till serien The Soda Mint Killer! av Matt Baker ur Phantom Lady #17 (1948). ©Fox

Matt Bakers mest kända seriefigur var Phantom Lady (1947-49) för Fox Feature.

Phantom Lady var skapad av Arthur Peddy (1941) på Iger Studio som en serie i Police Comics #1-23 (1941-43) för Quality Comics. Joe Kubert tecknade serien i #14-16 och Frank Borth tog över från #17.

Den ursprungliga Phantom Lady var ungefär som alla andra kvinnliga seriehjältar på den tiden. Hon hette egentligen Sandra Knight, och var en rik kvinna i societeten som ville bekämpa brottslighet. Hon designade en superhjältinnekostym och använde en Blackout Ray (”medvetslöshetsstråle”) som en vän till hennes far uppfunnit.

Den ursprungliga Phantom Lady upphörde i oktober 1943 och dök upp igen fyra år senare i Phantom Lady #13, från Fox, skapad av Iger Studio.

Tillbaka till toppen av sidan


Baker tar över
Omslag av Matt Baker till Phantom Lady #16 (1948) och inledande sida (Splash Page). ©Fox
Omslag av Matt Baker till Phantom Lady #16 (1948) och inledande sida (Splash Page). ©Fox

När Fox bad Iger Studio att förse dem med en sexig kvinnlig hjälte, fick de Phantom Lady, och Jerry Iger tilldelade Baker rollen som serietecknare.

Alex Blum verkar dock ha tecknat det mesta av den första berättelsen, med hjälp av Matt Baker, efter manus av Ruth Roche under pseudonymen Gregory Page. Och det kan möjligen ha varit Blum som ändrade kostymen och gav Phantom Lady. Hon fick blå shorts med slitsar på sidorna och en matchande topp som generöst avslöjade den kvinnliga kroppen. Hon fick ett bälte framtill och en dramatiskt låg urringning tillsammans med en röd cape.

Den här looken blev den mest populära versionen av figuren och hade premiär i Fox’s Phantom Lady #13 i augusti 1947. Nummer 13 var premiärnumret efter att ha tagit över numreringen av den nerlagda serietidningen Wotalife Comics. Baker tecknade serien till och med #23 (1949), och använde sig av oregelbundna serierutor vilket gav dynamik till varje sida.

Phantom Lady av Baker förekom också i All Top Comics #8-17 (1948-49) från Fox.

Tillbaka till toppen av sidan


Phantom Lady #17
Omslag av Matt Baker till Phantom Lady #17 (1948). ©Fox
Omslag av Matt Baker till Phantom Lady #17 (1948). ©Fox

Baker avbildade också seriefiguren på sju omslag, varav det mest minnesvärda är Phantom Lady #17 (1948). Omslaget visade den lättklädda hjältinnan i färd med att befria sig från rep på en brygga. Och det efterliknar något Jane Russells hållning på filmaffischen för The Outlaw (1943).

Filmaffisch för Den laglöse (The Outlaw, 1943) med Jane Russel. ©RKO

Filmaffisch för Den laglöse (The Outlaw, 1943) med Jane Russel. ©RKO

Samma omslag förekom i Dr. Fredric Wertham i sin bok från 1954, Seduction of the Innocent. Han beskrev det som ”sexuell stimulans genom fokuseringen på sadistens dröm om att binda en kvinna” (min översättning).

Baker tecknade Phantom Lady i All-Top Comics #9–13 (1948) med stor hjälp från andra anställda på Iger Studio som John Forte och Jack Kamen. Och Baker var bara en av bidragsgivarna till Phantom Lady #13–17 (1948). Det är också tveksamt om Baker i de efterföljande numren av All-Top Comics (#14, 16 och 17) och Phantom Lady (#18–20) överhuvudtaget medverkade alls.

Tillbaka till toppen av sidan


Rulah

Omslag till Rulah Jungle Goddess #23 (1949), som vissa källor uppger som tecknat av Matt Baker. ©Fox

Omslag till Rulah Jungle Goddess #23 (1949), som vissa källor uppger som tecknat av Matt Baker. ©Fox

I All Top Comics förekom serien Rulah, som även fick en egen serietidning, Rulah, Jungle Goddess #17–27 (1948-49) från Fox. Vissa källor anger Baker som tecknaren, men serierna är tecknade av andra som efterliknade Bakers stil. Jerry Iger försökte få Fox att tro att de fick serier av Baker.

Tillbaka till toppen av sidan


Teckningsstil

Den teckningsstil Baker hade var unik, och skiljde sig från stilen många andra hade. Många var inspirerade av Alex Raymond, Hal Foster, eller Milton Caniff. I de bättre serierna med Phantom Lady, Sky Girl och Tiger Girl kan man urskilja typiska kännetecknen för Baker. Hans kvinnor har framträdande kindben, hans män har breda ansikten – och ögonen sitter alltid ganska långt ifrån varandra.

Ändå kan det vara svårt att veta vilka serier från Iger Studio som Baker verkligen tecknade och inte. I slutet av 40-talet blev de ledande tecknarna som skissade hos Iger (d.v.s. Matt Baker, Jack Kamen och Hayward Webb) imiterade av andra i Studion. Dessutom kunna olika skissare ibland teckna på samma serie, och samma tuschare arbeta tillsammans med olika skissare, vilket fick deras stilar att likna varandra.

Ett inledande uppslag med "Camilla" ur Jungle Comics #112 (1949), som var ett av Bakers sista skissjobb för Iger Studio. ©Glen-Kel
Ett inledande uppslag med ”Camilla” ur Jungle Comics #112 (1949), som var ett av Bakers sista skissjobb för Iger Studio. ©Glen-Kel

Tillbaka till toppen av sidan


Frilans

Inledande sida till “Mysta of the Moon” ur Planet Comics #57 (1948). ©Love Romances
Inledande sida till “Mysta of the Moon” ur Planet Comics #57 (1948) och motsvarande sida i original. ©Love Romances

1947 lämnade Matt Baker Iger Studio och blev frilansare, men fortsatte arbeta för Fiction House. Under 1948–49 var han den sjätte serietecknaren som arbetade på sci-fi-serien Mysta of the Moon (”av Ross Gallun”) i Planet Comics.

Tillbaka till toppen av sidan


St. John Publications

Baker’s omslag till Giant Comics Editions #15 (1950). ©St. John

Baker’s omslag till Giant Comics Editions #15 (1950). ©St. John

Han började arbeta för St. John Publications 1948 och blev snart företagets huvudtecknare. Tillsammans med Joe Kubert och Norman Maurer kom Matt Baker där att ingå i ett kraftfullt kreativt team.

Den tidigaste serien Baker gjorde för St. John var Rose o’ the Yukon i Northwest Mounties #1 (1948), om en orädd äventyrare i Alaska.

Omslag till Northwest Mounties #4 (1949), och inledande sida till tvåsidiga ”Dangerous Duty”. ©St. John
Omslag till Northwest Mounties #4 (1949), och inledande sida till tvåsidiga ”Dangerous Duty”. ©St. John

Samtidigt tecknade Baker sitt första omslag för St. John, för Crime Reporter #2 (1948), signerad Baker.

Omslag Crime Reporter #2 (1948) tecknat av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John

Omslag Crime Reporter #2 (1948) tecknat av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John

Tillbaka till toppen av sidan


Romantik
Illustration till novellen A Date With a Wolf, ur Diary Secrets #17 (1953). ©St. John
Illustration till novellen A Date With a Wolf, ur Diary Secrets #17 (1953). ©St. John

Även om Baker tecknade i olika genrer för St. John fick han mest teckna romantiska serier. Han tecknade för en lång rad tidningar med flickserier, som Teen-Age Romances, Teen-Age Temptations, Pictorial Romances, Diary Secrets, Wartime Romances, True Love Pictorial och Cinderella Love, många av dem efter manus av Dana Dutch.

Det exceptionella omslaget till Cinderella Love #25 (1954) med en vacker, exotisk kvinna i förgrunden, och scener ur en karneval i bakgrunden. ©St. John

Omslaget till Cinderella Love #25 (1954) har omtalats som den "heliga gralen" av romantikserietidningarna, en vacker, exotisk kvinna i förgrunden, och en karneval i bakgrunden. ©St. John
Omslag till Wartime Romances #2 (1951) och inledande sida till "Caught Between Two Loves"  ur Cinderella Love #14 (1954). ©St. John
Omslag till Wartime Romances #2 (1951) och inledande sida till ”Caught Between Two Loves” ur Cinderella Love #14 (1954). ©St. John

Med åren kom några av dem att bli de mest populära och eftertraktade titlarna med Baker-teckningar.

Inledande uppslag av "I Outgrew My First Love" från Teen-Age Romances #17 (1951) av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John
Inledande uppslag av ”I Outgrew My First Love” från Teen-Age Romances #17 (1951) av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John
Motsvarande andra sida i original. ©Baker
Motsvarande andra sida i original. ©Baker

Teen-Age Romances var den första titeln han bidrog till, med början i #1 (1949), för vilken han tecknade och den åttasidiga serien They Called Me a Wayward Girl.

Inledande serieruta (Splash Panel) av ”They Called Me a Wayward Girl” från Teen-Age Romances #1 (1949) av Matt Baker. ©St. John

Inledande serieruta av "A Wayward Girl" från Teen-Age Romances #1 (1949) av Matt Baker. ©St. John

Tillbaka till toppen av sidan


Omslag till flickserier
Omslag till Teen-Age Romances #34 (1953) och inledande sida (Splash Page)  ur “Asking for Trouble”. ©St. John
Omslag till Teen-Age Romances #34 (1953) och inledande sida (Splash Page) ur “Asking for Trouble”. ©St. John

Efter att i flera år ha tecknat mer hud än plagg kunde han nu visa sig duktig på att teckna kläder i nästan varje serieruta. Hans omslag var i allmänhet bättre än serierna i inlagorna, eftersom han vanligtvis tuschade omslaget själv.

Omslag av Matt Baker till Teen-Age Temptations #1 (1952) och #2 (1953). ©St. John
Inledande sida med “Second Best Beau” ur Hi-School Romance #75 (1958). ©Harvey

Inledande sida med “Second Best Beau” ur Hi-School Romance #75 (1958). ©Harvey

Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker

Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker

Tillbaka till toppen av sidan


Bästa tuscharen
Omslag till Pictorial Romance #7 (1951), och en sida ur "Fast Company" av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John
Omslag till Pictorial Romances #7 (1951), och en sida ur ”Fast Company” av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John

Ray Osrin var annars den tuschare som bäst ”tolkade” Bakers skisser. En gång lyckades de till och med smyga in sina namn i en serie. I den andra serierutan på den andra sidan av Fast Company i Pictorial Romances #7 (1951), återpublicerad i Teen-Age Temptations #9 (1953), kan man hitta ”Matt’s Bar” och ”Ray’s Rugs” som två butiksnamn i bakgrunden.

I den andra serierutan smög Baker och Osrin in sina namn som "Matt's Bakery" och "Ray's Rugs." ©St. John
I den andra serierutan smög Baker och Osrin in sina namn som ”Matt’s Bakery” och ”Ray’s Rugs.” ©St. John

När St. John lanserade kriminaltidningen Manhunt i januari 1953, var varje illustration tecknad av Matt Baker. Det här var en ny Baker: lösare linjer, mer realistisk, och mer vuxen. Serietidningar skulle därefter komma att vara en mindre del för Baker.

Tillbaka till toppen av sidan


It Rhymes with Lust
En sida ur ”It Rhymes with Lust” som illustrerar Rust Massons förförelsekonst. ©St. John
En sida ur ”It Rhymes with Lust” som illustrerar Rust Massons förförelsekonst. ©St. John

Matt Baker tecknade den 126 sidor långa serien It Rhymes with Lust (1950). Hal Weber, en stilig, nergången journalist, anländer till Copper City för att ta ett jobb som erbjuds av en före detta älskare, en rödhårig femme fatale vid namn Rust Masson.

Serien var efter manus av Arnold Drake och Leslie Waller, under pseudonymen ”Drake Waller”. Många anser att det vara den tidigaste moderna serieromanen (den första realistiska, för att vara exakt). Termen inte var myntad vid den tiden, men frågan är om vilken serieroman som var först är diskutabel.

Serieroman eller serietidning?

Tillbaka till toppen av sidan


Canteen Kate
Omslag till Canteen Kate #2 (1952), och en sida ur Anchors Andrews 1 (1953). ©St. John
Omslag till Canteen Kate #2 (1952), och en sida ur Anchors Andrews #1 (1953). ©St. John

Baker fortsatte att arbeta med andra seriefigurer som han populariserade under det kommande decenniet. En av hans första serier för St. John var Canteen Kate. Serien handlade om en smått galen men vacker rödhårig kvinna från tiden för Koreakriget, om hennes humoristiska upptåg i moralhöjande syfte. Serien blev publicerad i Fightin’ Marines (1951–52), Canteen Kate (1952) och Anchors Andrews (1953).

Omslag till Fightin’ Marines #3 (1951), och inledande uppslag ur ”Call to Arms” med Canteen Kate, tecknat av Matt Baker. ©St. John
Omslag till Canteen Kate #1 och #3 (1952), av Matt Baker. ©St. John
Omslag till Canteen Kate #1 och #3 (1952), signerat Matt Baker. ©St. John

Tillbaka till toppen av sidan


Comics Code

Bakers sätt att teckna sexiga kvinnor väckte dock konservativa organisationers ilska på 50-talet. Dr Fredric Wertham, avbildade Bakers omslag till Phantom Lady #17 i sin bok Seduction of the Innocent (1954). Boken bidrog till att serieindustrin inrättade Comics Code Authority för att frivilligt självcensurera sina titlar.


Omslag till M-G-M's Lassie #22 (1955), och sidan 11 ur "Lassie and the Island of Adventure", tushad av Ray Osrin.  ©Western
Omslag till M-G-M’s Lassie #22 (1955), målat av Morris Gollub, och sidan 11 ur ”Lassie and the Island of Adventure”. ©Western

St. John och andra förlag drog ner på antalet titlar, och några förlag upphörde, som Fiction House och Fawcett Comics. Baker övergick 1954 till att frilansa på nytt. Under andra halvan av 1954 tecknade han MGM:s Lassie #20–22 (1955) för Dell/Western. Ray Osrin tuschade.


Ett uppslag ur Four Color Comics #588, serieadaptionen King Richard and the Crusaders. ©Warner Bros.
Ett uppslag ur Four Color Comics #588, King Richard and the Crusaders. ©Warner Bros.

Baker tecknade även Four Color #588 (1954) King Richard and the Crusaders för Dell/Western. Det var en vacker 34-sidig serieadaption av filmen Rikard Lejonhjärta från samma år, med Rex Harrison och Virginia Mayo i huvudrollerna.


St. John lanserade herrtidningen Nugget (1955) som en kopia av populära Playboy. Nuggets premiärnummer innehöll flera Baker-illustrationer, inklusive en helsida med nakenbilder. Förlagets ägare Archer St. John dog i slutet av 1955 och sent 1957 slutade förlaget St. John ge ut serietidningar.

Tillbaka till toppen av sidan


Atlas Comics et al

Atlas Comics

Huvuddelen av Bakers arbeten under senare hälften av 50-talet var för Atlas Comics (ett förlag som så småningom skulle utvecklas till Marvel Comics), Quality och Harvey.

Marvel-mogulen Stan Lee lät Baker teckna bland annat några westernserier (oftast skrivna av Lee själv), i titlar som Gunsmoke Western och Quick-Trigger Western.

Inledande sida och sidan 5 av "The Man Who Wouldn't Fight" ur Quick-Trigger Western #12 (1956). ©Marvel
Inledande sida och sidan 5 av ”The Man Who Wouldn’t Fight” ur Quick-Trigger Western #12 (1956). ©Marvel

Hans första uppdrag för Atlas var femsidiga Showdown at Sunup för Gunsmoke Western #32 (1955, titelns första nummer: fortsatt numrering från Western Tales of Black Rider), som han tecknade efter ett manus möjligen av Lee.

Inledande sida med ”Across the Badlands” ur Gunsmoke Western #34 (1956), tecknad av Matt Baker efter manus av Stan Lee. ©Marvel

Inledande sida med "Across the Badlands" ur Gunsmoke Western #34 (1956), tecknad av Matt Baker efter manus av Stan Lee. ©Marvel

Han skulle fortsätta att teckna western under denna period och tecknade serier i Western Outlaws, Quick Trigger Action, Frontier Western och Wild Western för Atlas.

Tillbaka till toppen av sidan


Quality
Inledande uppslag med ”A Daydream Romance” from. ur Love Confessions #39 (1954). ©Quality
Inledande uppslag med ”A Daydream Romance” from. ur Love Confessions #39 (1954). ©Quality

För Quality Publications tecknade Baker huvudsakligen romantiska serier och omslag (1954-56), för Love Confessions, Love Secrets, Brides Romances med flera. Ett trevligt undantag var några serier för serietidningen Robin Hood Tales (1956), dock inte med seriefiguren Robin Hood.

Inledande uppslag med ”The Rescue of King Richard” ur Robin Hood Tales #3 (1956), som vissa källor tillskriver Matt Baker. ©Quality
Inledande uppslag med ”The Rescue of King Richard” ur Robin Hood Tales #3 (1956), som vissa källor tillskriver Matt Baker. ©Quality

Tillbaka till toppen av sidan


Harvey
Inledande sida med “His Face before Me” ur Romance Stories of True Love #51 (1958). ©Harvey
Inledande sida med “His Face before Me” ur Romance Stories of True Love #51 (1958) och motsvarande sida i original. ©Harvey

För Harvey Comics tecknade Baker (1957-58) en hel del flickserier. Det var titlar som First Love Illustrated, Hi-School Romance, Romance Stories of True Love och True Bride-to-Be Romances.

Inledande sida med “A Love for a Life” ur First Love Illustrated #90 (1963). ©Harvey

Inledande sida med “A Love for a Life” ur First Love Illustrated #90 (1963). ©Harvey

Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker

Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker

Inledande sida med “Sweet Young Thing” ur True Bride-to-Be Romances #29 (1958) och motsvarande sida i original. ©Harvey
Inledande sida med “Sweet Young Thing” ur True Bride-to-Be Romances #29 (1958) och motsvarande sida i original. ©Harvey

Han skissade också en femsidigt mysterieserie, Half Man… Half What? för Alarming Tales #5 (1958), tuschad av Al Williamson.

Inledande sidor med “Half Man - Half What?” ur Alarming Tales #5 (1958) av Matt Baker (skiss) och Al Williamson (tusch). ©Harvey
Inledande sidor med “Half Man – Half What?” ur Alarming Tales #5 (1958) av Matt Baker (skiss) och Al Williamson (tusch). ©Harvey

Även Angelo Torres tuschade tre flickserier som Baker ritade för Harvey.

Fjärde sidan ur “Nobody’s Sweetheart” ur First Love Illustrated #89 (1962) återtryck från Hi-School Romance #49 (1956), och motsvarande sida i original, tecknat av Matt Baker (skiss) och Angelo Torres (tusch). ©Harvey
Fjärde sidan ur “Nobody’s Sweetheart” ur First Love Illustrated #89 (1962) återtryck från Hi-School Romance #49 (1956), och motsvarande sida i original, tecknat av Matt Baker (skiss) och Angelo Torres (tusch). ©Harvey

Matt Baker tecknade science fiction för Strange Tales, World of Fantasy och serien I Fell to the Center of the Earth! i Tales to Astonish #2 (1959).


Illustration för nivellen “The Best Motive,” av Richard S. Prather ur Manhunt #1 (1953). ©Flying Eagle

I slutet av femtiotalet gav han sig på illustrationsarbete, bland annat för General Motors. Baker producerade flera streckteckningar, antingen i svartvitt eller med enfärgad bakgrund, för detektiv- och mysterietidningen Manhunt, från Flying Eagle Publishing (ett annat namn för St. John). Och Baker tecknade några kvinnliga nakenbilder för Nugget magazine (en tidig Playboy-imitation, 1955) från St. John/Flying Eagle.

Tillbaka till toppen av sidan


Vooda

Voodoo
South Sea Girl ur Seven Seas Comics #2 (1946) blev omarbetad till Voodo #2 (1952). ©Iger/Ajax-Farrell
South Sea Girl ur Seven Seas Comics #2 (1946) blev omarbetad till ”Horror in he Hills” för Voodo #2 (1952). ©Iger/Ajax-Farrell

Voodoo var en serietidning från Ajax/Farrell som utkom med 19 nummer 1952–55, som publicerade både nya serier med återtryck. Bland de sistnämnda fanns några av de South Sea Girl-serier som Matt Baker hade tecknat för Seven Seas Comics. Några av serierna hade små justeringar i dialog och teckningar, medan andra var kraftigt förändrade. Voodoo #2, som återgav Bakers serie från Seven Seas #2, hade hjältinnans namn ändrats från Alani till El’nee.


Tillbaka till toppen av sidan

Ny titel: Vooda
Serien ”Echoes of an A-Bomb!” med South Sea Girl ur Seven Seas Comics #6 (1947) blev omarbetad till en Vooda-serie i Vooda #20 (1955). ©Iger/Ajax-Farrell

Från och med #20 (1955) blev tidningens titeln Vooda, och i tre nummer kämpade en ljushyad djungelprinsessa mot vilda djur och skyddade inföddingar i Kongo. Vooda var en omarbetad version av South Sea Girl! Dialogen var omarbetad (inklusive alla Alani ändrade till Vooda) och några justeringar i Bakers teckningar.

Mellan 1966 och 1978 publicerade Eerie Publications flera svart-vita skräcktidningar som förutom nya serier innehöll återtryck av material från Iger Studio från 40- och 50-talen, inklusive några serier av Matt Baker.


Dagspresserier

Förutom att producera och paketera serier för serietidningar, skapade Jerry Iger serier för dagspress. Så tidigt som 1936 hade han och Will Eisner etablerat seriesyndikatet Phoenix Features, som producerade olika serier som dagsstrippar.

Flera av dessa serier blev återpublicerade i Jumbo Comics (från 1938) från Fiction House, även om Hawks of the Seas tidigare blivit publicerade i Feature Funnies från Everett M. Arnolds förlag. Efter att Eisner upplöste sitt partnerskap med Iger i slutet av 1939, fortsatte Iger med dagspresserier till och med mitten av 40-talet, om än i mindre skala.

Tillbaka till toppen av sidan


South Sea Girl-strippar

År 1947 började Jerry Iger låta publicera dagspresserier av existerande serietidningsserier, där serieskaparna tilläts signera serierna. Den första som släpptes, från årsskiftet 1947-48 till 1950, var South Sea Girl, skriven av Manning lee Stokes under pseudonymen Thorne Stevenson och tecknad av Matt Baker de första veckorna.

Original till dagsstrippar #45 med South Sea Girl tecknad av John R. Forte, som tidigt tog över efter Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #45 (1947) med South Sea Girl tecknad av John R. Forte, som tidigt tog över efter Matt Baker. ©Phoenix

Efter ett uppehåll var Phoenix-serierna tillbaka i början av 1952 med inte mindre än fyra titlar: The Hawk av skriven av Ruth Roche under pseudonymen Rod Maxwell, tecknad av Bob Webb, Bobby and Pee Wee av Jerry Iger (en så kallad ”panel”), och Flamingo tecknad av Matt Baker.

Tillbaka till toppen av sidan


Flamingo
Dagsstrippar #11 och #12 med Flamingo från 21-22 februari 1952. Dessa och stripp #13 var en del av ett kampanjpaket som Iger skickade till seriesyndikaten.
Dagsstrippar #11 och #12 med Flamingo från 21-22 februari 1952. Dessa och stripp #13 var en del av ett kampanjpaket som Iger skickade till seriesyndikaten. ©Phoenix

Baker tecknade Flamingo (1952), som var dagsstrippar efter manus av Ruth Ann Roche, för Phoenix Features.

Flamingo var Bakers officiella debut med en dagspresserie (han hade inte signerat sina South Sea Girl-strippar), såväl som starten på hans andra samarbete med Iger – som frilansare den här gången.

Dagsstripp #61-63 med Flamingo från 19-22 april 1952, tecknad av Matt Baker (skiss) och David Heames (tusch). ©Phoenix
Original till första serierutan ur dagsstripp #63 med Flamingo från 22 april 1952. ©Phoenix

Original till första serierutan ur dagsstripp #63 med Flamingo från 22 april 1952. ©Phoenix

Det var en mycket ovanlig serie, eftersom titelfiguren var en vacker dansös av romskt ursprung (zigenare). Manusförfattaren Ruth Roche hade forskat om zigenare för att serien skulle vara så trovärdig som möjligt. Flamingo erbjöd en blandning av äventyr, mystik och romantik (ofta kryddat med undertoner av kalla kriget).

Original till dagsstripp #94 med Flamingo från 28 maj 1952, tecknad av Matt Baker (skiss) och David Heames (tusch). ©Phoenix
Original till dagsstripp #94 med Flamingo från 28 maj 1952. ©Phoenix

Tillbaka till toppen av sidan


Tredje äventyret
Original till dagsstripp #92 med Flamingo från 26 maj 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #92 med Flamingo från 26 maj 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix

Den tredje episoden (stripparna #71–132, från 1 maj till 11 juli 1952) är den mest intressanta av de Matt Baker tecknade. Inom ramen för denna episod skedde en förändring i teckningsstilen – till det bättre.

Original till dagsstripp #110 med Flamingo från 16 juni 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #110 med Flamingo från 16 juni 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #118 med Flamingo från 25 juni 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix

Från och med den 23 juni 1952 ser det ut som att Baker både skissade och tuschade serien, och även textningen av pratbubblor ändrades.

Original till dagsstripp #127 med Flamingo från 5 juli 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #127 med Flamingo från 5 juli 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #132 med Flamingo från 11 juli 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix
Original till dagsstripp #132 med Flamingo från 11 juli 1952, tecknad av Matt Baker. ©Phoenix

Dessförinnan hade serien till stor del varit en Iger Studio-produkt, med Baker som skissare och David Heames som tuschare.

Baker skulle dock inte stanna med serien mycket längre. Han tecknade den första veckan av den efterföljande episoden, och hans sista dagsstripp var den 19 juli 1952.

Dagsstripp med Flamingo från 5 augusti 1952, tecknad av John Thornton. ©Phoenix
Original till dagsstripp med Flamingo från 5 augusti 1952, tecknad av John Thornton. ©Phoenix

Det blev också en söndagsserie med Flamingo som startade sommaren 1952. Den första strippen tecknades av Matt Baker, även om den är signerad ”Ruth Roche och John Thornton”. Baker lämnade dock Flamingo efter ett halvår, och Thornton tog över.

Original till en söndagsstripp med Flamingo, sannolikt tecknad av John Thornton. ©Phoenix
Original till en söndagsstripp med Flamingo, sannolikt tecknad av John Thornton. ©Phoenix

Tillbaka till toppen av sidan


Omslag

Omslag till The Texan #7 (1950), All Picture All True Love Story #1 (1952),
 Police Cases #33 (1954) och Amazing Ghost Stories #16 (1955). ©St. John
Omslag till The Texan #7 (1950), All Picture All True Love Story #1 (1952),
Police Cases #33 (1954) och Amazing Ghost Stories #16 (1955). ©St. John

Hos St. John blev Baker den föredragna omslagsillustratören, och fram till mitten av 1955 hade han tecknat totalt 219 omslag av vilka mer än hälften var signerade (för Iger Studio hade han bara tecknat 16 omslag).

Omslag till Authentic Police Cases #13 (1951), och inledningssida till “The Trail of the Human Tarantula”, tecknad av Matt Baker (signerat omslag). ©St. John
Omslag till Authentic Police Cases #13 (1951), och inledningssida till “The Trail of the Human Tarantula”, tecknad av Matt Baker (signerat omslag). ©St. John

Många av omslaget var för förlagets romantiktitlar, men Baker tecknade också flera omslag i andra genrer: naturtrogna pistoler på omslag för Authentic Police Cases (1949–55), revolvermän och -kvinnor (The Texan, 1949–51; The Hawk, 1954–55) och krigsscener (Fightin’ Marines, 1951–53).

Omslag till Diary Secrets #14 och #15 (1952). ©St. John
Omslag till Diary Secrets #14 och #15 (1952). ©St. John
Omslag till True Love Pictorial #6 (1953) och Teen-Age Romances #32 (1953). ©St. John
Omslag till True Love Pictorial #6 (1953) och Teen-Age Romances #32 (1953). ©St. John
Omslag till Authentic Police Cases #35 (1954). ©St. John

Omslag till Authentic Police Cases #35 (1954). ©St. John

Motsvarande omslagsteckning i original visar ett konstnärlig känsla. ©Baker

Motsvarande omslagsteckning i original visar ett konstnärlig känsla. ©Baker

Han gjorde också några enastående omslag till Nightmare, som senare blev Amazing Ghost Stories.

Omslag till Wartime Romances #10 (1952) och Nightmare #13 (1954). ©St. John
Omslag till Wartime Romances #10 (1952) och Nightmare #13 (1954). ©St. John

Tillbaka till toppen av sidan


Privatliv

Bakers privatliv var något av ett mysterium, med vissa beskrev honom som en kvinnokarl och andra antydde att han var homosexuell, den typiske ungkarlen. Vad som är känt om honom är att han bodde i en femvåningsbyggnad på Manhattan, där han ofta arbetade om natten. Han brände ljuset i båda ändar, arbetade ibland flera dagar i sträck innan han föll ihop och sov i dagar.

Baker arbetade hårt som en av de mest produktiva tecknarna i serietidningsbranschen, där det gällde att kunna arbeta snabbt i en växande industri.

Baker beskrivs som tillbakadragen och tystlåten. Han pratade inte öppet om sig som svart man i en industri nästan helt dominerad av vita män, utan lät istället sin talang tala för honom. Han var extremt begåvad, och hans teckningar övervann eventuella rasfördomar.

Matt Baker beskrevs av alla som en mycket stilig man, 178 cm lång, och en av de coolast, hippast klädda männen i hela New York City, som spenderade en stor del av sin inkomst på moderna kläder. Och han åkte runt i stan i en kanariegul Oldsmobile Cabriolet (1949) med inredning i rött läder.

Han njöt av sitt liv i staden, och lyssnade på jazzmusik.

Var omslaget till Negro Romance #4 baserat på Matt Baker? Det kan mycket väl ha varit det. ©Charlton

Var omslaget till Negro Romance #4 baserat på Matt Baker? Det kan mycket väl ha varit det. ©Charlton

Slutet av 50-talet

Serien "The Charm Bracelet" ur Mysteries of Unexplored Worlds #12 (1959) är signerad Bakerio i inledningsrutans (Splash Page) i nedre vänstra hörnet. ©Charlton
Serien ”The Charm Bracelet” ur Mysteries of Unexplored Worlds #12 (1959) av Matt Baker (skiss) och Vince Colletta (tusch) är signerad Bakerio i nedre vänstra hörnet i inledningsrutan (Splash Page). ©Charlton

I slutet av 50-talet arbetade han tillsammans med bland andra Jon D’Agostino som tuschare, för Charlton Comics, och signerade serier med pseudonymen Matt Bakerino.

En annan av hans pseudonymer var Curt Davis.

En sida ur ”Time Waits for No Man” som Matt Baker skissade för serietidningen Tales of the Mysterious Traveler #13 (sida 19 ur inlagan), tuschad av Jon D’Agostino (signerad Matt Bakerino). Serien gick i SerieNytt med titeln Den mystiske mannen (1959-60). ©Charlton

En sida ur ”Time Waits for No Man” som Matt Baker skissade för serietidningen Tales of the Mysterious Traveller #13, tuschad av Jon D'Agostino (och signerad Matt Bakerino). ©Charlton

Bakers sista bekräftade serie var en sexsidig berättelse med titeln I Gave Up the Man I Love! i My Own Romance #73 (januari 1960) från Atlas/Marvel.


Sidan 7 från “Redemption by Robots” ur Strange Suspense Stories #47 (1960). ©Charlton

Sidan 7 från “Redemption by Robots” ur Strange Suspense Stories #47 (1960). ©Charlton

Hans sista publicerade serie för Charlton var en åttasidig historia i Strange Suspense Stories #47 (maj 1960), tuschad av Vince Colletta. Det mesta Colletta tuschade såg ut som det hade tecknats av Colletta själv, vem som än skissade. Och han tuschade det mesta Baker tecknade för Atlas/Marvel i slutet av 50-talet, varför seriekännare tidigare trodde Baker avlidit i mitten av 50-talet.


Bakers sista kända verk, allmänt erkänd men obekräftat, är första sidan i den sexsidiga berättelsen Happily Ever After i Love Romances #90 (1960) från Marvel.

Inledande uppslag till "Happily Ever After" ur Love Romances #90 (1960), där den inledande sidan (Splash Page) möjligen är skissad av Matt Baker (skiss). Vince Colletta tuschade. ©Marvel
Inledande uppslag till ”Happily Ever After” ur Love Romances #90 (1960), där den inledande sidan (Splash Page) möjligen är skissad av Matt Baker (skiss). Vince Colletta tuschade. ©Marvel

Tillbaka till toppen av sidan


Svagt hjärta

Tyvärr hade han genom livet ett försvagat hjärta, som gjorde ont när han var tvungen att ta trappan till lägenheten om hissen strejkade, eller ta en rask promenad på gatan, vilket gjorde att han andades tungt och blev lätt utmattad.

Till slut skulle Bakers försvagade hjärta svika honom. Efter att ha drabbats av en stroke 1957 som påverkade hans konstnärliga förmågor. Matt Baker dog den 11 augusti 1959 i New York City, efter en hjärtattack (det finns också uppgifter som säger att han ska ha dött i ett knivslagsmål på ett danspalats i Harlem).

Som en av de första svarta serieskaparna, om inte den första, var mycket av Bakers karriär och liv utanför strålkastarljuset. Hans förmåga att gå från att teckna seriehjältinnor, till serier med krigstema, till romantik, till cowboys, visade en konstnärlig bredd och vilja att anta utmaningar.

Han är numera väl sedd som serietecknare, och man kan fråga sig vilka framgångar han kunde ha haft om han varit vit, och inte lidit av dåligt hjärta.

Tillbaka till toppen av sidan


Utmärkelser

Matt Baker blev invald i Will Eisner Comic Book Hall of Fame (2009).

Tillbaka till toppen av sidan


Läs mer här

Matt Baker: The Art of Glamour (2012). ©TwoMorrows

Matt Baker: The Art of Glamour (2012). ©TwoMorrows

Fler serieskapare

Ett urval källor:
Matt Baker: The Art of Glamour (2012), redaktörer Jim Amash och Eric Nolen-Weathington, TwoMorrows Publishing, ISBN: 978-1-60549-032-8
Comic Book Legal Defense Fund
Don Markstein’s Toonopedia
Comic Book Plus
Grand Comics Database
Great Black Heroes
Who’s Who of American Comic Books
Lambiek Comiclopedia
Wikipedia

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.