Två damer och ett flygaress har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1959, del 3 av 4 (2010).
Det här året 1959 började jag läsa Biggles på allvar. Någon bok kanske dessförinnan. De fanns i hemmet, min bror hade skaffat dem, både de gröna och orangea. Jag köpte också, såväl äldre som färska. I en tre-fyra år höll jag till i Biggles värld.
Beräknad läsningstid: 11 minuter
Innehåll
Biggles av W.E. Johns
Hans skoltid, de båda världskrigen, mellankrigstiden, det kalla kriget. Mycket flygplan blev det – Camel, Spitfire, Mosquito, Messerschmidt, Fokke-Wulf och japanska Mitsubishi-flygbåtar. Det fanns favoriter som Biggles i Östersjön, med raider mitt i tyskarnas revir. Eller Biggles i Norge, den kändes närliggande. De var från Bonniers, med hela, långa berättelser.
De tidiga från Wahlströms innehöll noveller och då oftast med motiv från det första världskriget, i boken Biggles åter i elden ingick den allra första berättelsen ”Den vita fokkern”. Det blev inte bara fokkrar, med upp till tre vingnivåer, utan även albatrosser, men Biggles behärskade luften i sin Sopwith Camel.
Hjälten, som egentligen hette James Bigglesworth, var ju dock inte ensam, han hade ett gäng omkring sig. Där fanns Algy, Ginger och så småningom Bertie. Flygsergeanten Smyth stod bokstavligt talat för markservicen.
Arvfienden var som sig bör på den tiden tysk, Erich von Stalhein. De slogs till Biggles hämtade honom ur ett sovjetiskt läger. Det har nämnts att Biggles haft Lawrence av Arabien som förebild, men den senare inspirerade nog snarast von Stalhein. Första gången denne dök upp, i Biggles flyger österut, kom han ur mellanösterns öknar.
Den som tagit intryck av Lawrence, vid en intervju för flygvapenanställning, hette W E Johns. Initialerna stod för William Earle och han skrev sig dessutom som kapten. Johns hade tjänstgjort vid flyget, de sista månaderna av kriget hade han flugit bombplan, blivit nedskjuten och gjort rymningsförsök från tysk fångenskap.
Biggles på svenska
Han fortsatte vid RAF, men började också skriva. Först i tidskrifter och så böcker. Den första Bigglesboken kom 1932, The Camels are Coming. I Sverige började de komma ut 1940, på båda förlagen. Den tredje engelska blev den första svenska, och den första kom som nummer två. Det var på Wahlströms, de till Bonniers var lite yngre. Inalles skrevs strax under 100 böcker.
Under nästa stora krig ansågs Biggles vara viktig för moral och krigsinsats och myndigheterna ville att Johns skulle bidra ytterligare, så på uppdrag skapade han King, Gimlet, vid kommandotrupperna och Worrals, en kvinnlig flygare.
Efter kriget lät det lite annorlunda när lärare, bibliotekarier och andra väktare pekade ut Johns och två andra jämnåriga författare som olämpliga att läsa för det uppväxande släktet.
Biggles, Bill och Blyton
W E Johns levde mellan 1893 och 1968, Richmal Crompton mellan 1890 och 1969 och Enid Blyton mellan 1897 och 1968. Parallella i ålder, ifrågasatta och så brittiska b:n. Biggles, Bill och Blyton.
Bill av Richmal Crompton
Bill var yngste ledaren, 11 år, men den äldsta gestalten, skapad redan i slutet av 10-talet. Den första boken kom 1922 och på svenska ett år efter. William Brown växte upp i ett engelskt välmående villaområde där han blev ett anarkistiskt inslag. Med sitt gäng De laglösa hotade han social polityr och lugn. I den gruppen fanns också en Ginger samt Douglas och Henry. Plus en hund – Jumble.
I den närmaste omgivningen ingick Bills hårt prövade föräldrar och oförstående syskon. En nära granne hette Gregorius Lambkin. Lite längre bort bodde familjen Bott och deras dotter Violet. Och så fanns där pastorn och hans fru.
Att tidigt läsa Bill-böcker kunde kännas ganska frigörande, men de var också lite främmande. Illustrationerna av en Thomas Henry speglade en förgången 20-talsvärld. När Bill-berättelserna togs in i svenska serietidningar kom en uppdatering. I Lasso i början av 50-talet togs Henrys bilder med, men en ansiktsvinjett gjordes av Thord Lindblom. I 91:an några år senare tecknade Rolf Gohs alla illustrationer.
Richmal Crompton var en kvinnlig författare, med bakgrund som lärare och ett förflutet som suffragett.
Richmal Crompton var författare av ungdomsböcker och hon började skriva böcker om Bill (William) redan på 20-talet.
William var hennes huvudskapelse och det blev 38 böcker under fem årtionden och 24 översattes. Den första hette helt enkelt Just William och blev på svenska En riktig tjuvpojke.
Enid Blyton
Om nu William Johns och Richmal Crompton var nästan synonyma med sina främsta gestalter så blev den tredje bredare än så, man talar ju om Blytonböcker. Enid Blyton hade många gestalter och de kom i grupper och behövde numreras.
Publiceringarna började runt 1940. Först ut, The Secret Series, vår Kvartetten, 1938. Sedan The Adventurous Four.
Därefter Famous Five, våra Fem-böcker. Från 1942 och en om året 21 år framåt. Och här hade vi Julian, Dick, Anne och George som egentligen hette Georgina. Hunden kallades Timmy.
Året efter startade Five Find-Outers and Dog. De blev de mjukpärmade Mysteriet med … hos oss. Femton kom det och här hette dom Fatty, Bets, Larry, Daisy och Pip. Hunden var i det här fallet skotte och var döpt till Buster. En höjdarläsning var när Fatty lärde sig buktala och snurrade upp konstapel Goon.
De sex, som kom i just sex utgåvor från 1949 och framåt, åtföljdes av en hund som fick heta Toker. Så hade vi också Secret Seven med debut samma år och hunden hette Scamper, Hemliga Sjuan och Micko. Femton böcker här med.
Bara åtta kom i Adventure-sviten men jag tyckte om dem när de blev Äventyrens hav, ö, cirkus och så vidare. Nu var det Jack, Lucy-Ann, Philip och Dinah. Ingen hund men en papegoja och en och annan lunnefågel.
Tecknade serier
Biggles åtföljdes inte heller av någon hund, men var inblandad i rätt många dogfighter däruppe. Det blev mycket Biggles i serier också. Blytons femgäng hade en kortlivad serietidning och några album i slutet av 80-talet.
I hemlandet hade Secret Seven en egen serie. Bigglesböcker kom i tecknad version både av engelsmän och av svenskar.
I mitten av 50-talet gjorde Pat Williams seriealbum av en tidig bok och några år senare tecknade Ron Embleton och Mike Western åt en TV-serietidning och den följetongsversionen letade sig till Sverige och in i Hemmets Veckotidning, Teknik för Alla och Pilot.
Hos oss gjorde Björn Karlström serie av Biggles åt en flygtidning redan på 40-talet och tio år senare skickade Göte Göransson honom till Borneo. Det var i Teknikens värld.
En sida Biggles på Borneo ur Teknikens värld (1955-56).
Båda de nämnda illustrerade Biggles i Afrika i Stjärnmagasinet 1955. Runt 1980 kom en svit album och åter var det av Karlström i första hand och de serierna gick även på export till England. När Biggles gick i Seriemaggan runt 1970 kom materialet från Belgien.
De här brittiska b:na tillhörde barndom och tidiga tonår, sedan blev det nya b:n, Bond och Blaise – Modesty Blaise.
Olle Dahllöf
Artikeln ”50-talet slutar med par i damer och ett flygaress” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1959, del 3 av 4. ©Egmont
Ett urval källor:
Thomas Henry
Biggles Wiki
Biggles.nu
Biggles.info