Barnens bästa – av bästa kvalitet

Barnens bästa – av bästa kvalitet, har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1963, del 3 av 3 (2012).

Nio nummer under ett år. Med en uttalad ambition att ge något av värde via, som det uttrycktes, barnens nya språk – seriespråket. Det omtyckta och lättillgängliga.

Ett urval källor

Det utkom nio nummer av Barnens bästa (1961).
Det utkom nio nummer av Barnens bästa (1961).

Redaktör för Barnens Bästa var Sten Möllerström, senare känd som viktig medarbetare på Bra böcker, där han gjorde genomtänkta verk om såväl glad som kär konst. Förlaget var litet och eget.

Först ut var Pomperipossa, den ökända och politiskt omstörtande. Skapad av Falstaff Fakir och nu tecknad av Olle Eksell.

De använda sagorna var både gamla och nya. Klassiska som Kejsarens nya kläder av H C Andersen och Sampo Lappelill av Zacharias Topelius. Halvklassiska med en ironisk glimt som Maduska, även den av fakiren och Den märkvärdiga raketen av Oscar Wilde.

Nyskrivna berättelser som Glassmånen och Det glada varuhuset av Lennart Hellsing.

Tidningarna hade korta biografier på innerbladet.

Tillbaka till toppen av sidan

Svensktecknade serier

Barnens bästa nr 7, Maduska (1961).
Barnens bästa nr 7, Maduska (1961).

Tecknarna var ett intressant urval. Gunnar Brusewitz, den fine naturskildraren, illustrerade ett par av de halvklassiska. Mötet mellan hans fina linje och Falstaffs lätta satir i Maduska är givande.

Ett annat kul möte är det mellan den sprallige konstnären Stig Månsson och H C Andersen.

Loppan och professorn, den sista av de nio, är genuint rolig.

Den meste illustratören var Olle Eksell, han gjorde fyra tidningar, varav de båda från Lennart Hellsing. Eksell hade gamla kopplingar till Åhlén & Åkerlund och till avläggaren Serieförlaget, som ju startade Fantomen.
I slutet av 40-talet skapade han Loranga-reklam på baksidan av Levande Livet. Som reklamtecknare är han annars mest känd för ögonen på Ögonkakao.

Serieförlagets lustigaste produkt var Världsdeckaren, den hade ingenting med serier att göra, men Rolf Jansson startade den i förlagets hägn. Eksell gjorde framsidorna. När Serieförlaget började med Tuff och Tuss bidrog Olle Eksell i början med fågelserien Per Plex.

Barnens bästa nr 4, Den lustiga kameran (1961).
Barnens bästa nr 4, Den lustiga kameran (1961).

I alla år i Tuff och Tuss i samarbete med Gösta Knutsson hade vi Helga Henschen, de gjorde ju titelberättelsen tillsammans. Även hon sökte sig till Barnens Bästa. Hon tecknade nummer fyra, Den lustiga kameran, efter Uno Floréns historia.

Kopplingen mellan Tuff och Tuss och Barnens Bästa känns given. Bara två år efter att den första tonat bort kommer den andra, två av de allra omsorgsfullaste och bästa tidningarna för en yngre publik.

Omslag till Barnens bästa jul nr 1-3 (1963-65). ©Å&Å
Omslag till Barnens bästa jul nr 1-3 (1963-65). ©Å&Å

Men sagan var inte slut med det. Under titeln Barnens Bästa Jul kom de nio i repris hos Åhlén & Åkerlund. Tre utgåvor 1963 till 65 med tre berättelser i varje och den första ett rent Eksell-nummer.

Olle Dahllöf

Olles hörna

Tillbaka till toppen av sidan

Tidigare publicering

Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1963, del 3 av 3.

Tillbaka till toppen av sidan

Fakta

  • Utgåva: Barnens bästa – gamla sagor blir som nya serier
  • Förlag: Barnens bästa
  • Format: 17 x 26 cm
  • Omfång: 32 sidor
  • Tryck: fyrfärg

Titlar

  1. Pomperipossa
  2. Sampo Lappelill
  3. Den märkvärdiga raketen
  4. Den lustiga kameran
  5. Det glada varuhuset
  6. Kejsarens nya kläder
  7. Maduska
  8. Glassmånen
  9. Loppan och professorn

Ett urval källor:
Seriesam
Libris (KB)
Phantom Wiki